Zirgs: Nimbus

Min första ponny hette Nimbus och var en 15 årig c-ponny, korsning mellan russ och arab.
Jag var 9 år (2002) när jag fick han och jag minns fortfarande dagen då jag var och provred han.
Kommer ihåg att han stod uppbunden i stallgången. Det var i Maj om jag minns rätt. Dom visade först upp han. Sedan provred min storasyster och till slut fick jag provrida. Han gjorde lite som han ville med mig till en början men på slutet så kom vi överens.
Vi beslutade oss för att ta han på foder i 3 månader och om det gick bra då köpa han.
När han anlände så stod jag hemma i stallet och väntade. Var så himla nervös tror jag gick och kollade så boxen var ren, det fanns vatten och hö säkert 10 gånger minst :P
Dom första dagarna så red min syster ut på han för att känna hur han kändes när man red ur på han. Sean fick jag börja rida. Och gud vad jag red och pysslade.
Det är han som lade grunden till all min ridning. På han så tog jag min första placering.
Det var på ett km i hoppning och han vägrade på det 5 hindret som var en oxer, då blev jag så himla förbannad så jag sparkade till rejält så han hoppade hindret stillastående utan att riva. Så då blev vi 3a:) Då var jag så himla stolt över han.
Testade även på att starta några dressyrtävlingar men vi vägrade ut oss, ja ni läste rätt, vägrade ut oss. Vi red in och gjorde halt och hälsade på dommaren. Sen ville inte han gå något mera så vi blev uteslutna. Men när vi kom ut på framridningen igen så gick han klockrent så egentligen så var det nog mina nerver som spökade.
Fick även träna massa balans och envishet på han då han gjorde precis som han ville om man inte visade att det var jag som bestämde.
Sommaren 2007 så fick han fång men blev bra igen Även sommaren 2008 så märkte man av fången men han blev bra då också. Sommaren 2009 blev han jätte dålig och fick då somna in. Då hade han varit hos mig i 6 år och hunnit bli 21 år gammal. Då han inte reds något sen 2007 så gick han som sällskapsponny. Veckan innan han togs bort så stod han inne hela veckan för han var så dålig. Men dagen innan och på förmiddagen den dagen som han skulle tas bort så fick han vara ute och jag tror inte att jag någonsin sett han så lycklig. Han stod ute på klövervallen och betade sina sista tuggor innan han fick somna in. Jag, min syster och mamma var med när veterinären gav han sprutan. Det var min syster som höll i grimskaftet då jag var för ledsen för att kunna göra det. Känns i hela hjärtat än idag när jag skriver detta. Vi begravde han sedan i en björkdunge bredvid hagen. Det var först förra sommaren som jag klarade av att gå dit utan att bryta ihop helt. Min bror tog några av Nimbus gamla skoer och svetsade ihop ett kors, det blev jätte fint :`)

Tyvärr så har jag inte så många bilder på han på datorn utan de flesta är knäppta med en gammal kamera och sitter inramade och står lite övarallt på mitt rum. Men dessa är de bästa jag har på han.